Turf

Analys av Reviewed

Det som först fick mig att vilja prova Turf var den enkla idén att en promenad kan bli ett litet strategiskt spel. I stället för att bara följa en rutt rör jag mig mellan platser och försöker ta kontroll över zoner, samtidigt som andra spelare gör detsamma. Det ger vardagsrörelsen ett tydligt mål utan att kräva en lång spelsession hemma i soffan.

Efter den första nyfikenheten blir frågan om spelet fortsätter kännas meningsfullt. Min bedömning är att Turf har bäst chans att stanna kvar för den som redan tycker om att gå eller cykla och uppskattar en lokal tävlingskänsla. Om jag däremot vill ha en berättelse, snabba rundor eller ett spel som fungerar lika bra när jag sitter still, är det här ett sämre val.

Från ny upptäckt till återkommande rutin

Varför den första veckan lockar

Den första spelomgången är lätt att förstå: ge dig ut, hitta zoner och försök ta över dem. Platsbaserade spel kan kännas abstrakta när de bara visar markörer på en skärm, men här kopplas målet till verkliga gator och platser. Jag märker snabbt att en sträcka jag annars skulle gå utan att tänka på kan få en annan rytm när jag har ett konkret mål framför mig.

Det är också en styrka att spelandet kan vävas in i sådant jag ändå gör. En kort promenad efter jobbet kan bli ett tillfälle att kontrollera en zon på vägen, och en ledig dag kan ge utrymme att utforska ett område jag inte brukar besöka. Jag behöver inte planera en hel kväll kring spelet för att förstå vad det går ut på.

Den första veckan kan ändå ge en skev bild. Nya spelare får ofta ut mycket av själva upptäckten: att se hur den egna omgivningen blir en spelplan och att förstå hur rörelse påverkar möjligheten att delta. När kartan inte längre känns ny blir det viktigare om jag faktiskt trivs med att återvända till samma sorts aktivitet. Turf bärs mer av vanan att röra sig än av en berättelse som hela tiden driver mig vidare.

Vad som gör spelet värt att behålla

Det långsiktiga värdet ligger främst i att spelet kan ge ett extra skäl att komma ut. Jag använder det helst som ett lager ovanpå en promenad, inte som den enda anledningen att gå. Om jag gör en vanlig ärenderunda kan jag låta spelet påverka vilken väg jag tar, men jag vill fortfarande att rutten ska vara rimlig för dagen. Den balansen gör upplevelsen mer hållbar än att försöka jaga varje möjlig zon.

Det finns en tydlig skillnad mot vanliga träningsappar. En träningsapp fokuserar ofta på sträcka, tid eller personliga mål; Turf flyttar tyngdpunkten till platser och konkurrens om dem. Jämfört med ett traditionellt mobilspel kräver det däremot att jag faktiskt rör mig i världen. Det är en fördel om jag vill ha en anledning att lämna hemmet, men en nackdel när vädret, tiden eller omgivningen inte passar.

Jag skulle särskilt rekommendera Turf till den som tycker om att upptäcka sin närmiljö, har återkommande promenader eller gillar att jämföra sin aktivitet med andra. Spelet kan också passa vänner som vill göra en vanlig promenad lite mer målinriktad. Däremot är det inte ett självklart val för någon som vill ha en jämn och intensiv tävlingsupplevelse oavsett var hen befinner sig. Den lokala karaktären innebär att upplevelsen beror på vilka platser man har tillgång till och hur mycket man vill förflytta sig.

En vardagsrunda som fungerar bättre än en jakt

En realistisk användning är att öppna spelet före en promenad som redan är planerad och välja en rutt som passar tiden jag har. Om jag exempelvis ska gå till en butik kan jag se promenaden som ett tillfälle att spela, i stället för att lägga till en omväg bara för att maximera resultatet. Det är en liten skillnad i planering, men den hjälper mig att behålla spelet som en trevlig vana i stället för en skyldighet.

Ett användbart knep är att bestämma gränsen innan jag går: hur långt är jag villig att röra mig i dag, och vilka delar av rutten är säkra och praktiska? Då får spelet påverka riktningen utan att bestämma allt. Jag skulle inte rekommendera att försöka kontrollera telefonen medan jag korsar en gata eller cyklar. Spelet ska följa rörelsen, inte ta uppmärksamheten från trafiken och omgivningen.

En annan avvägning gäller välbekanta områden. Att återvända till närliggande platser kan vara smidigt och göra det enkelt att spela lite då och då, men det kan också göra rundorna enformiga. När jag vill ha variation är det bättre att låta en utflykt eller en annan plan styra vart jag går och se vilka spelmöjligheter som uppstår där. Det är ett mer avslappnat sätt att använda ett spel som annars lätt kan locka till onödiga omvägar.

Underhåll och praktiska begränsningar

Det praktiska arbetet handlar mindre om att sköta ett komplicerat spel och mer om att få spelandet att passa verkligheten. Jag behöver komma ihåg att spelet bygger på att jag befinner mig ute på platser, så det passar inte lika bra under dagar då jag mest är hemma eller har ett tajt schema. Den som förväntar sig att kunna göra framsteg från soffan kommer sannolikt att känna att spelet kräver för mycket av vardagen.

Jag skulle också undvika att göra varje runda till ett prestationspass. Om det känns nödvändigt att gå ut oavsett väder eller att ta en lång omväg för att hålla engagemanget uppe har den roliga delen börjat bli en belastning. Ett bättre upplägg är att låta Turf följa med på promenader jag ändå vill ta och acceptera att vissa dagar inte är speldagar. Det gör det lättare att se om intresset håller i sig utan att skapa en rutin som känns påtvingad.

Spelet är gratis att börja spela, och jag tycker det är en rimlig låg tröskel för att prova om platsbaserad konkurrens passar mig. Det finns köp i appen, med belopp från 39 till 399 kronor när betalningen går via Play. Jag skulle börja utan att köpa något och först avgöra om själva promenad- och zonupplägget passar. Betalning förändrar inte den grundläggande frågan: vill jag fortsätta röra mig på det här sättet?

Andrimon AB står bakom spelet, som har funnits sedan 3 augusti 2010. Den nuvarande versionen är 2.2.31 och Android-versionen behöver vara 8.0 eller senare. Det är klassat som PEGI 3, vilket gör att åldersmärkningen inte pekar ut innehåll avsett enbart för äldre spelare. I praktiken är det ändå vuxna eller barn tillsammans med en vuxen som behöver avgöra hur platsbaserat spelande passar deras rutiner och säkerhet.

När nyhetens behag blir trötthet

Den tydligaste risken är att konkurrensen börjar styra för mycket. Om jag hela tiden tänker på vilka zoner jag borde ta i stället för att njuta av promenaden, kan spelet kännas mer som en uppgift än som ett tillskott. Den som ogillar att återvända till platser eller jämföra sina framsteg med andra bör fundera på om just den sortens motivation verkligen hjälper.

En annan möjlig källa till trötthet är att tillgången till en intressant omgivning inte är likadan för alla. I ett område där jag har flera lämpliga platser inom en promenad känns det naturligare att spela än om jag måste resa långt för att komma till en plats som gör rundan rolig. Jag skulle därför inte bedöma spelet efter en enda tur. Testa det på de rutter du faktiskt brukar använda och se om det passar ditt närområde.

Det är också värt att skilja mellan att gilla idén och att gilla vanan. Jag kan tycka att kartbaserad konkurrens låter spännande men ändå inte vilja planera regelbundna promenader kring den. För den som främst söker ett spel att plocka upp i korta pauser finns det bättre alternativ bland vanliga mobilspel. För den som vill få mer riktning i en promenad kan Turf däremot göra en välbekant aktivitet mer engagerande.

Hur Turf står sig över tid

Som sportspel för telefonen har Turf en ovanlig styrka: det gör den fysiska omgivningen till en del av spelandet. Det är inte samma sak som en träningslogg, eftersom målet inte bara är att samla distans, och det är inte samma sak som ett vanligt strategispel, eftersom handlingen kräver att jag tar mig ut. Den blandningen är spelets särskilda värde, men också dess tydligaste begränsning.

Det finns ett aktivt intresse kring spelet: det har över 100 000 installationer, ett snittbetyg på 4,2 från omkring 2 800 betyg och 762 skriftliga recensioner. Jag ser det som ett tecken på att upplägget har hittat sin publik, inte som ett löfte om att varje ny spelare kommer att fastna. Det avgörande är fortfarande om zonerna gör dina vanliga promenader roligare nog för att du ska vilja återvända.

Min långsiktiga rekommendation är att prova Turf som sällskap till en befintlig promenadvana, inte som ett krav på att gå mer. Om spelet efter ett tag får mig att välja en intressantare rutt och komma ut lite oftare, har det förtjänat sin plats. Om jag däremot börjar gå omvägar enbart för att känna att jag måste hålla jämna steg, skulle jag lägga det åt sidan och välja en tränings- eller kartapp som bättre passar mitt egentliga mål. För rätt person kan Turf ge vardagsrörelsen en lekfull tävlingskant; för den som inte vill låta mobilen påverka vart hen går blir det sannolikt en kortvarig nyhet.

Turf Vanliga frågor