Solitaire
- 47.00
- 4,4
- Installationer
- 10.00M
- Pris
- Free


Skärmbilder








Analys av Reviewed
Jag tar gärna fram ett parti patiens när jag vill fylla några lediga minuter utan att behöva sätta mig in i ett nytt spel. Solitaire från Mouse Games passar just den vanan: det är ett kortspel för Android med en välbekant grundidé och ett avskalat upplägg. Det känns bäst när jag vill fokusera på själva kortpusslet, inte på berättelser, samlande eller långa instruktioner. Samtidigt är enkelheten inte en garanti för att varje parti blir givande; ibland tar ett läge slut utan att jag kan göra särskilt mycket åt det.
En vardagsrutin som fungerar i korta pauser
Jag märker störst nytta av spelet när jag låter det fylla en tydlig liten lucka i dagen i stället för att försöka göra det till en lång aktivitet. Om jag väntar på att maten ska bli klar kan jag spela ett parti, lägga undan mobilen när det är dags och återvända senare utan att behöva hålla reda på en berättelse eller en lång serie mål. Det är särskilt smidigt för den som redan kan grunderna och vill komma igång direkt.
Det är ändå värt att tänka på vilken sorts paus man vill ha. Solitaire kräver att jag läser av bordet och tar beslut, så det är inte riktigt samma sak som att vila blicken med en passiv video. För mig fungerar det bäst när jag vill ha något stillsamt men ändå aktivt. Om jag är trött och inte vill koncentrera mig alls väljer jag hellre något enklare än att bli irriterad över att ha missat ett kort som kunde ha öppnat spelet.
En lugn grundrutin för varje parti
Jag börjar med att läsa av spelplanen i stället för att flytta det första kortet som verkar passa. I patiens är det lätt att stirra sig blind på en uppenbar placering, men en snabb kontroll av de dolda korten och de tomma kolumnerna hjälper mig att se vilka drag som faktiskt öppnar upp spelet. Den vanan gör större skillnad än att försöka spela så fort som möjligt.
Det här är ett klassiskt kortspel med patiens som lämpar sig väl för korta pauser. Jag kan ta ett parti medan kaffet svalnar eller när jag väntar på bussen och sedan lägga undan telefonen utan att känna att jag avbryter en större spelupplevelse. Den som redan känner till reglerna kommer snabbt in i rytmen; för en ny spelare är det i stället ett lågtröskelspel där kortens placering visar vad som går att göra.
En användbar arbetsgång är att först leta efter drag som vänder upp ett dolt kort, därefter se om en kolumn kan frigöras och till sist bedöma om ett kort bör flyttas till grundhögen. Det är inte en absolut regel, eftersom situationen på bordet avgör, men den ordningen motverkar ett vanligt misstag: att flytta upp kort för tidigt och sedan sakna dem som behövs för att bygga vidare i kolumnerna.
Jag försöker också hålla koll på vilka valörer och färger som saknas i de synliga följderna. Det hjälper mig att avgöra om en flytt skapar verkliga möjligheter eller bara gör bordet prydligare. När flera drag ser likvärdiga ut väljer jag ofta det som lämnar flest fortsättningar öppna. Det är en liten vana, men den gör besluten mer genomtänkta utan att förvandla ett avslappnat parti till en matematikövning.
Mer från vår redaktion

Roblox på mobilen: när upptäckandet blir ett navigationsprov
Roblox gör upptäckandet till sin främsta styrka, men den öppna katalogen och ojämna återkopplingen kan göra varje nytt äventyr till ett litet navigationsprov.

Hill Climb Racing visar varför en enkel bilfärd fortfarande lockar
Ett gammalt fysikspel känns plötsligt aktuellt igen. Vi granskar vad som gör varje backe lockande, varför klippen sprids och hur länge loopen kan hålla.

Google Presentationer gör Googles arbetsflöde till en vana
En mobilapp för bildspel blir också en ingång till Googles arbetsflöde. Här finns verklig smidighet, men också ett beroende som märks först när man vill lämna ekosystemet.

Zen Word gör korta pauser till en lugn ordvana
Ett ordspel som låter små bokstavspussel styra tempot. Zen Words styrka är inte bara att hitta orden, utan att göra några lediga minuter till en lugn och tydlig rutin.

Stack Ball gör varje tryck till ett nervigt val
En studsande boll, färgade plattformar och ett enda dyrbart avbrott i rytmen. Stack Ball gör enkelheten nervig, snabb och förvånansvärt svår att lägga ifrån sig.

My Talking Angela 2 – lätt att återvända, oklart sparande
En charmig vardagsloop prövas bäst när spelet avbryts, nätet svajar eller ett tryck blir fel. Här är vad som känns tryggt – och vad som förblir oklart.
Senaste nytt
Små beslut som håller spelet öppet
Tomma kolumner är värdefulla, så jag försöker inte fylla dem bara för att ett kort råkar kunna flyttas dit. En kung kan öppna en ny följd, men det är klokt att fundera på vilken kung som ger bäst fortsättning och om jag faktiskt kan flytta korten som ska följa efter. Om en tom plats används utan plan kan den frihet jag just skapat snabbt försvinna.
På samma sätt är en flytt till grundhögen inte alltid det bästa nästa steget. Om kortet kan behövas för att bygga en växlande följd på bordet kan det vara värt att vänta. Jag ser det som en av de viktigaste skillnaderna mellan att bara klicka på varje möjligt drag och att försöka styra partiet: kortens användning beror på var de behövs härnäst, inte enbart på om de går att flytta nu.
Solitaire har utvecklats av Mouse Games och är gratis att spela. Det har en genomsnittlig bedömning på 4,4 från omkring 233 000 betyg och har installerats över 10 miljoner gånger. Sådana siffror säger inte om just jag kommer att uppskatta varje parti, men de visar att den här sortens enkel patiens har en stor publik. Innehållsmärkningen PEGI 3 gör också att spelet är klassat för en bred åldersgrupp.
För den som vill lära sig utan att stressa
En ny spelare behöver inte försöka hitta den perfekta lösningen på varje bord. Jag skulle börja med att skilja mellan drag som ger mer information och drag som bara flyttar runt redan synliga kort. Att vända upp ett dolt kort är ofta värdefullt just för att det förändrar vad jag vet om läget. Därefter kan jag jämföra alternativen i stället för att gissa utifrån det första kortet som går att flytta.
Det gör också spelet lättare att dela med någon som inte spelat patiens tidigare. Jag kan förklara ett beslut medan vi tittar på bordet: varför det kan vara klokt att spara en plats, eller varför ett till synes självklart drag till grundhögen får vänta. Det blir en enkel övning i att tänka framåt, utan att behöva kunna någon särskild spelterminologi. För barn är den låga åldersmärkningen en fingervisning om att spelet är avsett för en bred publik, men den vuxne kan fortfarande behöva visa reglerna första gången.
Kontroller och inställningar att kontrollera
Innan jag fastnar i en längre spelrutin tittar jag på vilka inställningar och kontrollval som faktiskt finns i min version. Jag undviker att utgå från att ett visst alternativ alltid finns, eftersom sådant kan ändras mellan versioner eller enheter. Det praktiska rådet är enkelt: öppna inställningarna en gång, läs vad varje val gör och ändra bara sådant som påverkar hur lätt du ser och flyttar korten.
På en mindre skärm blir precision viktigare än snabbhet. Jag trycker med avsikt på kortet eller följden jag vill flytta och kontrollerar att rätt del av spelplanen reagerar innan jag fortsätter. Om det känns trångt hjälper det ofta att hålla telefonen stilla och undvika att göra flera snabba tryck i följd. Det är inte en avancerad teknik, men den minskar risken att ett misstag förstör flytet i ett parti.
Om spelet erbjuder visuella val är det värt att prioritera tydlighet framför utsmyckning. Jag vill kunna skilja kortens färger och valörer snabbt, särskilt när flera följder ligger tätt. Om du ofta spelar med låg ljusstyrka eller i starkt dagsljus bör du prova hur korten syns i just den miljö där du brukar spela. En lättläst spelplan gör mer för spelupplevelsen än att försöka spela snabbare.
En annan bra vana är att lära sig vilka tryck som är avsiktliga och vilka som råkar ske när man skrollar eller håller telefonen med en hand. För ett kortspel där ett enda felval kan ändra hela planen är det bättre att pausa och kontrollera än att hoppas att spelet ska tolka gesten på rätt sätt. Jag behandlar därför varje flytt som ett medvetet val, inte som en reflex.
Snabbare spel utan att spela slarvigt
Erfarna spelare kan ofta hålla ett jämnt tempo genom att använda samma korta kontroll före varje flytt: öppnar den här handlingen ett dolt kort, skapar den en användbar plats eller låser den ett kort jag kan behöva? När svaret är tydligt går det att spela snabbt. När svaret är oklart tar jag en sekund extra. Det ger ett bättre tempo än att trycka fort och sedan behöva reda ut vad som hände.
Jag delar också upp partiet i små beslut. Först hanterar jag drag som förändrar bordets struktur, som att vända upp ett kort eller frigöra en kolumn. Sedan ser jag över följderna och grundhögen. Den här ordningen hjälper mig att upptäcka möjligheter innan jag gör mer rutinmässiga flyttar. Den passar särskilt bra när jag spelar på en kort paus och vill hålla uppmärksamheten utan att behöva lägga hela tiden på varje enskilt kort.
Om ett drag visar sig vara dåligt är det användbart att lägga märke till varför. Var det för tidigt att flytta kortet till grundhögen? Valde jag fel kung till en tom kolumn? Missade jag en möjlighet att vända upp ett dolt kort? Att granska ett sådant beslut nästa gång ger mer än att bara starta om i frustration. Det är en återkommande vana, inte någon särskild funktion jag förutsätter att spelet har.
För den som vill spela mer avslappnat fungerar motsatsen också: sätt en naturlig gräns för pausen och låt ett olöst parti vara olöst. Patiens kan bjuda på lägen där de synliga valen inte leder till en tydlig väg framåt. Att inte jaga en perfekt serie varje gång gör spelet mindre stressigt och passar bättre för dess enkla, korta format.
Smidigare vanor på liten skärm
Om jag spelar på språng försöker jag undvika att börja ett parti precis när jag vet att jag måste kliva på bussen eller gå in i ett möte. Även om spelet lämpar sig för korta stunder blir ett avbrutet beslut lättare att glömma än ett färdigt parti. En bättre vana är att starta när jag har en liten, sammanhängande paus och sedan lägga undan mobilen vid en naturlig punkt. Det gör spelandet mer avkopplande och minskar frestelsen att trycka planlöst för att hinna klart.
Jag har också nytta av att inte växla mellan olika delar av skärmen i onödan. Först granskar jag de kolumner som kan öppna upp, sedan tar jag ställning till korten som är tillgängliga och avslutar med att kontrollera om någon flytt skulle låsa en viktig följd. Den rutinen fungerar oavsett om jag spelar snabbt eller långsamt och bygger på sådant som redan syns på bordet, inte på att spelet ska erbjuda särskilda genvägar.
Vad enkelheten inte löser
Den största begränsningen är också spelets tydligaste styrka: fokus ligger på traditionell patiens. Om du vill ha berättelse, täta belöningar, tävlingsmoment eller en rad olika spellägen är det här sannolikt inte det du söker. Jag skulle då hellre välja ett kortspel som uttryckligen bygger på sådana inslag, i stället för att förvänta mig att en rak patiensupplevelse ska ge samma variation.
Även den som gillar klassisk patiens kan tröttna om samma grundläggande beslut upprepas för ofta. Det här är ett spel att plocka upp när man vill ha ett bekant kortpussel, inte nödvändigtvis ett huvudspel för långa spelsessioner. Dessutom beror mycket på hur du själv uppskattar att tänka framåt: den som främst vill ha snabba, garanterat framåtriktade rundor kan uppleva kortens begränsningar som frustrerande.
Appen har version 5.9 och kan köras på Android från version 4.0. Den lanserades den 18 januari 2017, så det är ett etablerat spel snarare än en ny idé som försöker omdefiniera kortgenren. För mig är det användbar bakgrund när jag väljer mellan en stabil, klassisk patiens och ett nyare alternativ med fler system att lära sig. Jag skulle jämföra dem utifrån vad jag vill ha just då: tydligt kortspel eller mer innehåll runt korten.
Eftersom spelet är gratis är det lätt att prova för enstaka partier utan att göra ett större åtagande. Gratis betyder däremot inte att varje spelare automatiskt kommer att gilla tempot eller utformningen. Om du spelar mycket på telefonen bör du själv känna efter om gränssnittet känns bekvämt och om spelets grundform fortsätter att vara rolig efter flera omgångar. Det är den frågan som avgör mer än populariteten.
Vad du får jämfört med andra kortspel
Jämfört med appar som samlar flera kortspel eller bygger in uppdrag och progression är Solitaire mer av ett rent val: jag öppnar det för just patiens. Det är en fördel när jag inte vill bläddra bland lägen eller lära mig nya regler, men en nackdel om jag snabbt vill byta från ett pussel till något socialt eller mer varierat. Den som ofta tröttnar på en och samma speltyp får sannolikt mer ut av en bredare kortspelsapp.
Jämförelsen med en fysisk kortlek är också relevant. Med riktiga kort får jag taktil känsla och kan själv hantera blandning och placering; på telefonen slipper jag däremot ordna bordsyta och hålla reda på korten. Jag väljer skärmversionen när bekvämlighet och ett spelbart upplägg väger tyngre än känslan av att flytta fysiska kort. Om just den känslan är en stor del av nöjet är en kortlek ett bättre val än vilken mobilversion som helst.
Vem jag skulle rekommendera det till
Jag rekommenderar Solitaire till dig som vill ha ett lättillgängligt gratis patiensspel för Android och redan tycker om att planera kortflyttar i lugn takt. Det passar bra för korta pauser, för den som vill återvända till ett välbekant spel och för nybörjare som vill lära sig att tänka några drag framåt. Den enkla formen gör det också lämpligt när jag vill spela utan ljud eller lång förberedelse, så länge själva skärmläsningen fungerar bra för mig.
Jag skulle däremot välja något annat om jag vill ha variation mellan många kortspel, socialt spel med andra eller progression som driver mig från en omgång till nästa. Det här är inte rätt val för den som snabbt blir rastlös av att möta samma typ av spelplan. Och om jag bara vill koppla av utan att fatta beslut kan patiens kännas mer koncentrationskrävande än väntat, särskilt när ett parti kräver att jag tänker igenom följderna.
Min slutsats om den klassiska spelrytmen
För mig är styrkan att spelet låter själva korten stå i centrum. Med en stadig rutin—öppna dolda kort när det går, spara tomma kolumner till användbara följder och inte flytta upp varje kort så snart det blir möjligt—blir även en enkel omgång mer engagerande. Det är ett bra val för en kort, fokuserad paus, men inte ett spel jag skulle välja för stor variation eller ett långt äventyr. Om det är klassisk patiens du vill ha är det lätt att förstå varför spelet har nått över 10 miljoner installationer; om du söker mer än kortpusslet bör du titta vidare.
Solitaire Vanliga frågor
Vad är Solitaire och hur spelar man?
Solitaire är en klassisk patiens där målet vanligtvis är att sortera en kortlek i fyra grundhögar, en för varje färg, i ordningen ess till kung. På spelplanen flyttar du kort mellan kolumner enligt reglerna för den valda varianten, ofta i fallande ordning och med växlande färger. Regler och utseende kan skilja sig mellan olika Solitaire-appar, så kontrollera vilken version som erbjuds.
Är Solitaire gratis att ladda ner och spela?
Många Solitaire-appar går att ladda ner utan kostnad och låter dig spela grundläggande patiens utan att betala. De kan dock innehålla annonser, köp i appen eller betalalternativ som tar bort reklam och låser upp teman eller andra funktioner. Villkoren varierar mellan utgivare och versioner. Läs därför appens butikssida och kontrollera eventuella köp innan du laddar ner eller genomför en betalning.
Behöver jag internetanslutning för att spela Solitaire?
I många versioner kan du spela Solitaire offline efter att spelet har installerats, vilket passar när du reser eller saknar uppkoppling. Vissa funktioner kan ändå kräva internet, till exempel dagliga utmaningar, topplistor, synkronisering av framsteg, annonser eller belöningssystem. Om offline-spel är viktigt för dig bör du kontrollera appbeskrivningen och gärna prova spelet utan nätverksanslutning för att se vilka delar som fortfarande fungerar.
Vilka varianter och funktioner brukar finnas i Solitaire?
Solitaire kan syfta på flera patiensvarianter. Många appar erbjuder Klondike, medan andra även har exempelvis Spider, FreeCell eller Pyramid. Vanliga funktioner är möjligheten att ångra drag, få ledtrådar, välja svårighetsgrad och ändra kortlekens utseende eller bakgrund. Utbudet varierar från app till app, så kontrollera vilka speltyper och inställningar som faktiskt ingår innan du väljer en version.
Är Solitaire lämpligt för barn och vilka behörigheter bör jag kontrollera?
Solitaire är ett kortspel utan våld och kan vara enkelt att förstå, men lämpligheten beror också på appens annonser, köp i appen och eventuella sociala funktioner. Om ett barn ska spela bör en vuxen granska åldersmärkningen, integritetspolicyn och möjligheten att begränsa köp eller reklam. Kontrollera även vilka behörigheter appen begär; ett enkelt kortspel behöver vanligtvis inte åtkomst till exempelvis kontakter eller plats.
Fördelar
- Enkelt att komma igång, även för nya kortspelare.
- Passar bra för korta pauser och spel i egen takt.
- Tränar koncentration och planering utan tidspress.
- Fungerar utan motståndare, så du kan spela när som helst.
- Klassiska regler gör spelet lätt att känna igen.
Nackdelar
- Många patienser bygger främst på tur, inte skicklighet.
- Spelandet kan kännas repetitivt efter längre stunder.
- Vissa omgångar går inte att lösa, även med bra drag.
- Små kort kan vara svåra att se på mindre skärmar.
- Reklam och köp i appen kan störa spelupplevelsen.













